Veronica Wallman & Co

Vi kom hit i torsdags. Huset var helt åt helvete upp och ner. Så fan i höga helvete att det har varit folk hör och arbetet. "Vi har kanske inte varit där alla dagar" sas det. Snarare "vi har vart där några dagar under dessa dryga 5 veckor"!! Pratar man dessutom med grannarna så får man det bekräftat!

Ja,ja nu bor vi här i alla fall och fint som fan kommer det att bli. Oj oj oj... Men vi väntar med att köpa mattor mm tills gubbarna och byggdammet är borta.

Idag drog vi ner till stan, om inte annat för att få ut barnen. Deatta var efter att R och jag knallat nästan en mil.
Prommis längst hela strandpromenaden för en glass är OK. Särskilt om det innebär en patada en el culo för ungarna och att äntligen göra annat än data och TV.
Efter detta tvättade Fanny bilen, Daniel rakade sig för första gången och Fanny lagade maten. Kan tänkas rätt billigt med 15 euro för det.

För första gången på många, många år har jag faktiskt resfeber.
Nu smäller det! Nu är vi med halva foten in på flyget för flytt.

Jäkligt märkligt egentligen att jag ska ha resfeber. Det är nog mer flyttfeber men ändå är ju merparten av grejerna kvar här i Svedala och nu ska det kajkas ett gäng gånger åt det här hållet istrället för åt andra hållet.

Ikväll har vi några grannar över på skumpa och snacks samt att mor och far kommer fast mest för att fira min storas, STORA, JÄTTESTORA kille som fyller 13 år i morgon. Han har klart tjyvstartat vad gäller tonårsbiten förstås.
Jäkla skitunge!! Vuxit om mig exempelvis och det hade vi bestämt att han skulle vänta med. Skitungen är redan 178 cm över havet, har 45 i skor, mörk mustach, långa hårstrån på hakan, basröst och finnar. HAN ÄR 12!!!!!!!!!!!
Tror att det är likabäst att han fyller 13 nu så att vi kan skylla på det.

Nervöööööööööööööööös!! Bäst att ta ett glas vi och riskera att vara fnissig redan innan grannarna kommer. Kan aldrig vara fel med glada människor inledningsvis. :-D

Igår hade ungarna fest för alla sina kompisar. På menyn stod det Tacobuffé!

En mycket spänd och stissig Fanny kom utrusande till mig, förtvivlat och med ilska halvskrek:
"Men MAMMAAAAAAAAAAAAA!! Säg inte att det är NÖTKÖTT till Tacosen?! Jag har ju sagt att Pernilla inte tål nötter!!!"

Ja det är Fanny det i sitt nötskal. *hihi*

Festen var lyckad i alla fall och Pernilla överlevde middagen.

Nu ligger Fanny och läser en av sina presenter. En mycket spännande bok.
Lydia och tigerns gåta.

11 dagar kvar till flytt och det var väl hög tid att ta tag i saker och ting - typ gå igenom en garderob. En historisk sådan!
Jag har sparat snudd på allt. Jag vet att jag slängt och skänkt saker genom åren men jag vet nu att jag inte varit hård nog i gallringen genom åren. Eftersom jag aldrig har nåt att sätta på mig och har två fulla garderober kanske jag borde ha hajat det (vilket jag har men har ignorerat). Detta har tagit en hel lång eftermiddag.

Vissa saker har jag inte velat prova, vissa saker ansåg jag att det inte var någon idé att prova men sen var det hela registret däremellan.
Att jag har gått upp och ner i vikt genom åren är ingen hemlis. Inte heller att två barn har producerats men att kroppen ändrar kroppsform helt och hållet med åren är ju helt ofattbart.

Den ena förnedrande klädprovningen efter den andra genomfördes denna lördag.
Nu är jag så gott som klar förutom en imponerande hög av BH:ar som ska provas (till Rolands stora glädje).
För de personer som känner mig innebär detta att passar inte en BH så ryker ett gäng trosor också, fast de eventuellt skulle passa.

När jag var som mest nere i denna förnedring dök det faktiskt upp ett gäng kläder som NÄSTAN passade. De ligger nu på vänt i ett år till. Om de inte passar då ryker de med.
MEN... JAG KOM I MIN STUDENTKLÄNNING OCH DEN SATT BRA - RIKTIGT JÄKLA BRA!!! Det kommer jag att leva på ikväll i alla fall. *ler*

8 halva sopsäckar med skänk blev det i alla fall, 1 halv soptunna med släng, 1 kartong med "vänt", 1 kartong med sommarstugekläder och åt helvete för mycket kläder som ska till Spanien eftersom Ryan är obarmhärtiga med vikten - DE MED. Det får bli i omgångar, helt enkelt.

Kommer du ihåg vårt vardagsrum?




Så här ser det ut i vårt vardags rum denna dag.




Och så kommer vi till...
  
Tadaaa!! Studentklänning anno 1986 på OCH med linne och sånt under (ska inte va så alltså).

Nu tänker jat INTE sätta igång med BH-provning (though shit Roland) utan börja med middagen.

Ha det bra denna lördagskväll.

Ja, då var det slut då.
OJ! Kanske du tänker...

Ja det är inte slut med gubben eller så utan slut på Wallmans.
20+ år i graven. En ung död egentligen men samma tid på ett jobb är inte att förringa. Inte eftersom jag bara har hunnit fylla 35 år (för 10end gången) ännu.

Jag säger 20+ eftersom jag faktiskt "bara" varit där på heltid sen 1991 men att jag har jobbat här (där) helgextra, sommarextra, t.o.m på heltid, men på Mälardrottningen (som Husfru hör och häpna), sen jag var 14 år och var född i 'et innan (och under och efter).
Men sen har jag ju faktiskt varit mammaledig med och studieledig och lite sick leave.
Ja sammanlagt är det då nåt på 20+.

Människor har kommit och gått i hela koncernen och även på kontoret men på "råttnästet" färre än vad man kan tro.
Vi började ett gäng 20-åringar och nu färgas det gråa hår och skålas det med pensionärer.

Nu var det alltså dags för mig att flyga ut ur råttnästet (jag säger det med värme - råttnäste alltså - och ja råttor kan flyga, kolla in "Det regnar Köttbullar").

Idag, vid 14, fick Bodil släpa ut mig till alla människor och där blev jag avtackad med tal, presenter, blommor, skumpa och tapas (pinchos).
Många kramar blev det och en och annan tår (man kan lita på dig Helena *ler*).

När jag väl sen skulle gå nån timme senare fälldes det fler tårar och jag fick en extra present nedsmugglad i fickan (handen egentligen) av Katarina.

Helena tog bilder så man kan lita på att hon lägger dem på bloggen, men jag tog ingen bild förrän hemmavid.

Tack alla underbara människor men några förhållningsorder (regler) på vägen:

1. Sakna mig mycket! (Jag kommer sakna er mycket)
2. Hoppas allt går bra utan mig (men inte FÖÖÖR bra ännu - se punkt 1.)
3. Ha kul på jobbet och privat (men inte... - se punkt 1.)
4. Sköt om firman (men tyck att det var enklare innan den 15/10 - se punkt 1.)
5. Var snäll mot Patrik (han hade tillräckligt jobbigt med mig de första 4 åren)
6. Var snäll mot EvaP (fast hon slapp mig)
7. Glöm mig inte innan jag hinner komma och hälsa på för då kommer jag att hemsöka var och en av er i de mest oande och läskiga former. Råtta, spindel, orm, man, kackerlacka, tränigsvärk, bilring... jag har ooooanade talanger i hemsökeri!!!

Puss


Blommor, halsband från Efva Attling och en skiss på en oljemålning som jag kommer att få (men den måste torka i veckornasveckor först)

När jag skulle smita hem kom Katarina (min vapendragare och underbara människa) och gav mig denna (för att den hade hennes hjärta och det är en fin färg till solbrända svenskor i Spanien)
Fan ta dig om du inte kommer och hälsar på, hemökeri!! Du kan kasta fler klänningar och inte våga gå ut på balkongen nå mer!! ;-)



ps.
Gubben sa att: vänta du, när du gått då JÄKLAR kommer de att fira! ;-)
Bar ut disken till pentryt. Hittade där Bintji och Sara i fullt sjå med att blanda bål. Sen efter ett par kramar kom en dösnyggt sminkad Sara ut från MUGGEN (observera ordvalet för jag giollar INTE folk som kan sminka sig så jäkla snyggt) osv.
Då visade det sig att alla brudar ska på Ladies Night ikväll.
Gubben fick rätt och jag hoppas på de få killar vi har på kontoret att ni inte partajar fest för att jag slutar.

Jisses vad jag blev trött. Ögonen klippern och jag gäspar som den värsta flodhäst.

På måndag får jag absolut INTE vara eller bli så här trött. Då börjar nämligen allvaret.
Jag ska sätta mig i skolbänken igen och hårddrillas i det spanskaspråket. Intensivkurs milt sagt.

Under 45 timmar på 5 fem dagar ska jag Hablo med Christabel och Camillo på Berlitz.
De är mina så kallade huvudlärare. Med huvud tror jag att de menar att de ska ta över mitt huvud och hjärntvätta mig - BARA mig. Jag kan inte smita undan helt enkelt. Jag kan inte sitta längst bak i klassrummet och sms:a.

En av dem skall ta över mitt huvud under 9 heltimmar per dag och under en timma av dem ska de båda hjärntvätta mig. De kommer inte släppa mig ur sin syn, inte ens under lunchen. Allt för att jag inte ska komma åt att springa iväg och tjyvsnacka svenska.
Måndag, torsdag, måndag, onsdag, torsdag = 45 timmar och sen kommer jag habla som en infödd (eller 1,5 språknivå högre).
Jag har förklarat att jag snudd på är flytande i språket så länge jag har ögonkontakt, får använda armar och händer samt har ett glas cava inom räckhåll. Jag hoppas de lyssnade ordentligt!

Metoden är nåt som kallas för Total Immersion och det skall vara samma metod som barn lär sig sitt modersmål på. Från scratch utan att krångla till det med onödig grammatik. KONSERVATION är nyckelordet.

Så, måndag - Hablo. Tisdag - hjärntrött. Sen håller det på så tills flytt.

Nu var det ju faktiskt ett tag sen men jag hade fullt upp hela den dagen och var något stressad så jag tog inga foton. Det gjorde dock Abtin så jag lånar hans.

Att jag var stressad syns nog eftersom jag inte ens sett till att få till en frisyr. 15 minuter att duscha och hoppa i en klänning fick jag. Glada var vi i alla fall.

Invigningen gick galant, trots ofrisyr, och vi firade med en middag på Vela Beach med hela styrelsen och ledningen från Sverige.

Några timmar innan vi skulle ha 100 per på invigning hade vi inte ens flyttat in i lokalen. Hantverkarna höll på för fullt och helt plötsligt började det skvala in från taket då nåt hände med ACn och rördragningen.
16:00 invigning och 16:10 körde vi ut handverkarna.
Ja, vad kan man säga. Det är väl så det ska vara....

Bilder innan
Bilder under
Bilder efter