Typ en rätt så dålig investering.
När jag var 14 år, 1980, jobbade jag under sommaren i pappas café och glassbar.
Jag skopade glass alla soliga dagar och var ledig alla regniga. Detta till en skitlön, men vad gör man inte när man är i den åldern. Jag tror att jag gjorde detta 3 somrar eller så och glass kunde jag inte äta på 10 år efter det.
Nu kan jag inte heller äta glass men det beror mer på laktosen.
En dag, den där sommaren, var det gubbe som handlade med en lastgammal hundring som fick oss att tappa hakan. Jag tog emot den och bytte snabbt ut den mot min egen hundring som jag la i kassan istället.
WOW sicket klipp. Dumma jävla gubbe!! Hehe…
Som 14-åring så är var en hundring rätt mycket, år 1980. Jag kunde ha gjort mycket skoj för den.
Min lastgamla hundring har nu legat i säkert förvar i mammas och pappas kassaskåp i 29 år. Mamma hittade den i förrgår.
Idag fick jag den och gnuggade mina händer och såg dollartecknen rulla framför ögonen på mig.
En investerad hundring år 1980 är idag värd….. i bästa, bästa fall KANSKE 100:-!
Reellt penningavärde på den hundringen idag hade varit 300 kronor och min är värd UNDER de hundra som jag gav för den.
Tänk om jag köpt en IBM aktie eller nåt då?
Så ungar!!!
Jag ramar in denna dyrgrip som ett varnande exempel på att man inte ska låta pengar ligga på hög i madrassen – de ska rulla!!
