Veronica Wallman & Co

Lördagkväll
(vart tog den vägen egentligen...?)


Finns det verkligen någon mening kvar att leva för? Kommer jag någonsin att ha kul igen? Kommer jag någonsin kunna skratta? Kommer tårarna någonsin sluta rinna?

Sluta röka!
Varför? Varför!! VARFÖÖÖÖÖR???!!!
För att må bättre, få ett längre liv, för att orka mer, för att... Ja anledningarna är många, tycer man och tror man. Detta INNAN man slutar alltså!!
Men sen då?
Kanske jag får ett längre liv men varför? Är det inte bättre att leva kort och ha kul än att leva länge och inte ha det? Varför vill jag i sånt fall leva länge?

Det är så jäkla paradoxalt det där. Om jag är en slarvig, orenlevnadsmänniska som är vaken för länge ibland och sover för länge ibland. En som röker och dricker. En som äter gott utan en tanke på GI och anadra idiot-förkortningar - ja då dör man tidigt.
Om jag istället lever by the book. Lägger mig tio jämt, inte dricker, räknar kolhydrater och skit, dricker och äter saker som är bra för mig men smakar satan, osv - ja DÅ blir jag gammal.
Är inte detta rent ut sagt skitdumt och orättvist?

Jag är überkänslig nu. Jag tycker inte nåt är riktigt kul alls.
Jag tyckte inte ens det var mysigt att sitta ute och förbereda maten. Jag har inte velat blogga på hela veckan och jag ser inte fram mot ett endaste litet skit. Jag står på kanten till avgrunden...
JAG VILL HA EN CIGG!!! JAG VILL RÖKA!! JAG ÄR JU FÖR FAN FÖDD NIKOTINIST!!

Roland är en riktig ängel.
Jag är inte ilsk, jag inte irriterad, jag fräser inte (tror jag) men jag är inte heller glad (vet jag men låtsas). Det kommer tårar då och då och han bara hanterar det. Jag får bestämma det mesta nu tydligen.
"Nu kör vi som du tycker och vill gumman" säger han. "Vi har räknat med detta, det tar sin tid men det går över och det är det värt. Du bestämmer vad som känns bäst eller minst sämst."

NEEEEEJ!!!!! Det har vi inte alls, det ÄR det inte alls! Detta trots att jag slutat tidigare och faktiskt framgångsrikt med (i 18 månader i alla fall). VI (!?) har inte alls räknat med detta, VI tycker inte alls det är värt det, inte om livet tar slut nu och jag ska vandra resten av åren som en Zombie. Kommer livet att vara värt att leva mer, komer det?

Jäkla, förbaskade skit!! BOKSTAVLIGT talat!!!!!!
Det är inte kul att gå och lägga sig, inte kul att äta, inte kul att dricka vin, inte kul att ta en prommis, osv. Allt är ju betingat med min bästis - ciggen.

29 år har vi hängt ihop! 29 år!!
Kompisar har kommit och gått. Grannar har flyttat in och flyttat ut. Killar har passerat revy. Men min bästis har alltid funnits där. I glädje och i sorg.
I ensamhet har jag tröstats, vid fest har vi kelats, vid sömlöshet har jag vaggats och vid morgontrötthet har jag piggats - av min bästis. Och vad gör jag då? SLUT! Bara så där...
Jag måste verkligen älska min gubbe och lita på hans kärlek och älska mina barn och vilja finnas med dem. Varför i hela fridens namn skulle man göra nåt så urbota korkat annars?

Många tårar blir det....

RIP min vän!

Med sorg
//Vera