I saknad
Ett kärleksbrev till min man och make
Roland
Jag måste bara säga att du är nog den bästa man en kvinna kan önska sig.
Du är inte fullkomlig, men gud förbjude – vem är det, inte jag i alla fall. Du är bara bäst!!!
Jag är ju själv värre än värst och jag vet att du blir arg på mig ibland, men du är inte långsint – inte vad gäller mig i alla fall.
Jag älskar dig omåttligt och jag känner din stora kärlek till mig.
Att bli bonuspappa till två oredliga, men underbara barn, är inte lätt när man inte ens har några barn själv, men du gör det bra.
Ibland har jag dock tre bångstyriga och obstinata barn på halsen men jag känner att jag kan hantera det med och framför allt prata med ett av dem, den som är myndig.
Att du bara hoppade på min dröm om Spanien, bara hakade på om Fastighetsbyrån, gav mig fria händer att välja bostad och roddar som satan hemma i Svedala för detta är en sån stor kärleksbetygelse samt ett mod och vilja att satsa som jag sällan stött på.
Att jag sen har tokiga vänner, planerande vänner och enskilda vänner tar du med ett stort mod och med tillit till mig - det uppskattar jag mycket.
Du vänder ut och in på dig vad gäller verksamheterna medan jag är smått latare.
Du säger så många fina ord men ger dig själv kritik för att du inte med blommor och presenter visar mig din uppskattning. Du behöver inte det – inte nu – inte än.
Det kan komma en dag men du läser tillräckligt mycket och självutvecklar dig så att jag tror att en påminnelse räcker – då!
Jag älskar och saknar dig.
1,5 dygn kvar!!
Så här lång tid får det inte bara gå…..
Hur planarede vi detta? Vi är ju förböveln nygifta ju...???
