Veronica Wallman & Co

Ni fattar bara inte hur jag har det. Det är ju rent förjäkligt.
Det finns alltså folk som behöver gå på kurs för att hantera sånt här, de får ta hjälp av terapeut och liknande, de får tiiiid att anpassa sig, men inte jag inte. Här dundras det bara på.

Här är man inställd på en sak och sen kommer någon och välter kull allting och helt plötsligt är det annat som gäller.

Den här veckan till exempel.
Här har jag blivt bjuden till London va... och så kommer någon annan och bjuder en på en skidresa precis samtidigt. Dah....
Nu vart jag ju tvungen att tänka om. Vart tvungen att skjuta på London. Fatta'ru vilket hårt liv jag lever????!!!

Å nu då, i helgen
Först skulle vi spendera hela helgen (utomhus i minusgrader) för att ta ner träd, sen ändrades det till att ta det lugnt och välja tapeter, till att sen bli till att få tänka om och handla målarfärg isället och sen kommer Erik och då är trädfällningen PÅ igen tills vi upptäcker att kedjan är för slö och då blir det väggreparation istället.
*Pust!! Suck!*
Bara alla dessa förändringar gör mig matt. Så nu, istället för att bara ta det lugnt så sliter vi hårt....

Riva vägg


Laga vägg


Arbetsfördelning under tung och slitsam lördag



Så alla människor!
Sänd mig en tanke i mina svåra stunder över alla dessa förändringar och detta slavdriveri....