Veronica Wallman & Co

Vi är i Sverige nu - en ganska (onödigt) lång sväng och vädret är som jag kommer ihåg det. INTE som hemma i Spanien.
Jag har idag suttit på altanen ibland i bikini och ibland med fleecefiltar och plöjlt Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Fan vad hon är kul denna människa. Det är inte alls så att jag suttit och skrattat eller så utan jag menar kul i hur hon vågar vika ut sig som hon gör. Helt öppet om sexuallitet, tankar, familjeliv, nedkissningar, fylla, självmordsförsök, mm mm.
Jag bara älskar det och hon har inte alls sjunkit i aktning hos mig utan snarare tvärtom.

Min mamma har alltid varit på mig för att jag har varit FÖR öppen om mig själv. "Lilla gumman, du FÅR inte vika ut dig på det sättet för det kommer komma tillbaka på ett inte allt för trevligt sätt!"
"Men mamma jag tror att OM man är öppen och ärlig tjänar man på det i längden."
"Nänänä, lilla gumman. Inte en chans!"
Ibland har hon haft rätt, men oftast inte.
Nu har jag ALDRIG vågat vara så öppen och så självutlämnande som hon är i sina krönikor, den där Mia. Mycket öppen men inte fullt så, men oj vad jag beundrar henne för det.

Jag kände igen mig i mycket och i många av hennes krönikor. Vi är nog inte helt olika den där Mia och jag. Hon är bara lite modigare!
Bland annat var det en krönika om hennes första år med sin son, Alfred, som var klockren. Precis som med min dotra. Några få skillnader bara. Det var hennes första barn - jag hade en äldre med som krävde uppmärksamhet och var vaken när Fanny sov - ingen sömn för mig då och att hennes sons dag började 4:30 = mammas med. Min började 3:30 och höll i sig i 2,5 år - inte i 1. Men hennes känsla och förtvivlan var som om skivit ner så som jag kände då.

Det finns så många bra böcker och författare och jag gillar en hel salig blandning av dem men jag har några favoriter.
Bland andra vill jag nämna två.

Det är inga djupa skildringar, inga klassikeraspiranter utan bara två som alltid får mig må bra. Jag skrattar och jag gråter. Inget av dessa är speciellt lätt att få mig att göra så där ända ner i själen. Lite skratt jo, lite snyft ja, men att skratta så att man faktiskt börjar gråta och måste sätta benen i kors - det händer inte jätteofta.
När jag läser dessa författares böcker händer det, var så säker. Jag kan vara vart som helst och kan inte hålla tillbaka på trycket. Om jag försöker att inte skratta så håller jag mig så mycket att tårarna börjar rinna och jag är tvungen att sätta benen i kors men till slut måste det ut.
När det är nåt som får mig att börja gråta då drar jag bara ner solglasögonen som så gott som alltid är med.
Ytligt JA - men ack så befriande.
De är Marian Keyes och Sophie Kensella!!

Japp, så är det och nu är även Mia Skäringer där. Inte på samma sätt alls men pga hennes näckande och utvikande på ett modigt och beundransvärt sätt. Även humoristiskt - lite lågmält humoristiskt.

Nu tar jag mig ett glas vin under fleecefilten och läser klart innan packning inför midsommar i Dalarna står på schemat. Vi drar redan klockan 6 i morgonbitti och ska ha franschisetagarkonferans klockan 09:00 i BILEN. 4 dagar i Dalarna, har köpt myggspray och paraply, sen till sommarstugan i någon dryg vecka eller så. Under den tiden ska jag skicka iväg mina troll på språkläger i olika väderstreck. Huuuuuu... HUA! Jättespännande, jätteläskigt, jätteångest, jätteglad och förväntansfull.
Daniel ska till Malaga i 3 veckor och bo hos en spansk familj och Fanny ska till Isle of White i 2 veckor och bo på ett resort.
Resort låter det men det är egentligen inte mer än en stor anläggning där det bor flera barn tilsammans istället för hos en familj. Vi kände det var bäst så.

Anledningarna till denna utlockalisering är många.
Barnen ska börja spansk skola till hösten så jag ansåg att det behövdes en kick-start i språket. Det sprack för Fanny för det fanns inga spanska orter för barn i hennes ålder. Egentligen hade hon inte behövt åka då men vi ansåg att det skulle hon visst.
För då kommer nästa anledning:
De behöver komma iväg och socialisera med andra ungdomsgäng och lära sig ta kontakt inför ny skola mm samt att komma från mammigheten.
Finns en anledning till...
Mamma och bonuspappa behöver andrum. Barnledigt. Vuxentid. Man köper sig det, helt enkelt och se hur bra det blir för alla.
Fanny är dessutom anmäld på INTERNATIONELL kurs (det är faktiskt båda) och det visar sig att flera som ska till Isle of White för att lära sig engelska är spanjorer. Yiihaa!! Två flugor på smällen!
Nu kan man bara hoppas att Daniel kommer att få dela familj med någon som är engelsspråkig så är det helt fullkomligt (i det syftet i alla fall).

Barnen har världens längsta sommarlov. 10 juni till 17 september och de kommer få göra mycket på denna tid. Ändå sitter de inne i stugan i Sverige och säger att "de inte har nåt att göra för det finns ingen film", "vad f-n ska vi göras i Dalarna med alla dessa människor under midsommar om vi inte får köpa ett nytt spel" och "ska vi verkligen sitta i en j-la bil när vi åker till solkusten och Gibraltar och badar samt tittar på apor och städer".
Tror ni nu då att de behöver få en spark i baken?!

Ut med er ungar!! Bygg en bondgård av kottar, gör en vassbåt, simma över sjön, skapa en hemlig klubb, samla på iglar, bygg et sandslott... GÖR NÅT!! Tåget går och ni hoppar inte på.

Ha det gott.
Det ska vi fast jag fryser och längtar hem.


Kramiz