Veronica Wallman & Co

Halli hallå!
Sitter nu på altanen, med ett glas rött, en fantastiskt skön sensommarlördagskväll. Mer än 40 mm regnade det i natt. 40 mm!! Det är sjukt mycket på en natt.

Jag tänker i alla fall blogga lite om årets årligt återkommande kräftskiva på Skägga.

Skägga är där mina föräldrar bor och där jag och min ljuvlige Roland blev ihop första gången för mer än ett kvarts sekel sen. Det var där vi, som tonåringar, hade "hum-hum" första gången, där vi förlovade oss, där vi pratade om allt, där vi hade ruskigt kul, där vi spenderade all fritid ihop, där vi bråkade första gången, där vi gjorde slut, där vi bodde för evigheter sen.
Det, Skägga alltså, ligger mitt ute i ingenstans, bortom all redig civilisation, långtbort-i-stans.
Där var vi alltså på Kräftis igår, hela familjen Wallman (samt en Björk).

När jag laddade ner bilderna så var det med den tanken att jag skulle lägga ut alla men det gör jag definitivt INTE. Jag har censurerat dem, big time.
Inte för att det skulle visa massa otillbörlig fylla eller så utan för att JAG inte vill att världen ska tro att jag är gravid igen. Det var ta me fan det grönjävligaste jag sett på länge!!!! Jag visste att det var illa ställt men jag hade inte en aning om att det var SÅÅÅÅÅÅÅ j-vla illa!
Det är fördelen med att vara den som bloggar. Jag kan lägga ut vilka jäkliga bilder på allt och alla men jag kan censurera bort precis vad jag vill. Hehehe...

Vi som alltså var där var:


Daniel, min son, den enda killen i hela barnaskaran. Men... "Daniel!!! Har du tullat på nubben innan skivan? Ajabaja, du får allt vänta minst 6 år till!"


Roland, min stora kärlek och gubbe. Agnet bland vetet , Bjöken bland Wallmaniterna. Vi måste se till att ändra på det hjärtat!"


Fanny, min ljuvliga dotter, och den söta Vanessa, mitt äldsta brorsbarn (hela 37 timmar yngre än min son!).


Marcus (lillebror min) och Anneli (hans fina fru).


Åsså pappa. Han var inte bjuden, han (och mamma) bjöd!

Sen var faktiskt min mamma där, men varenda gång jag tog bild så var hon på språng trots tillsägelser att VI springer istället för hon behöver  villa sina trasiga knän. Men vad gör man med kontrollfreak??
Även Vendela (den yngsta brorsdottern, 12,5 timmar äldre än min dotter.) var där men var hon höll hus när jag plåtade vet i fåglarna. Inte stilla och inte på plats är ett som är säkert!

Vi fick helt grymt goda och generöst tilltagna kantarellmackor ("hemmaplockade) till förrätt.
Damen närmast (Fanny alltså) äter inte sånt så hon sitter med en torftig ostmacka på bilden. "Skyll sig själv!!" säger jag bara!



Till detta en försvinnande god:



Som varmrätt, självklart huvudanledningen att vi var där, KRÄFTOR!!!!
Men seriöst. Det var de godaste kräftor jag ätit på länge. Helt fyllda med rom, med klokött som trillade ur hur lätt som helst och bara smälte i munnen. Kräftor som värdparet TRODDE var kinesiska var inget annat än SIGNALKRÄFTOR. Hade de vetat de hade vi kanske inte haft fri tillgång som nu (räkningen lär väl komma och då märker de det. SORRY!).

Det var exakt lika fantastiskt generöst som på kräftskivan i måndags. Ät tills du storknar och när du storknat - ät lite till!

I måndags åt jag en skamlig mängd kräftor. Kräftor är rätt hårdsmälta. Magen har väl inte riktigt funkat sen dess.
Sen fyllde jag på med ytterligare ett skamligt antal igår. Inte undra på att jag såg/ser gravid ut i mina lediga kläder.

Varje vettig kräftskiva, som är något att tala om, kräver ädlare drycker. Så även denna förstås.
Vi sjunger illa, vi kan inga visor men självfallet gör vi det ändå, för saken skull. Vi kan i alla fall "Hej tomte gubbar" utantill och när fantasin samt textminnet , för andra visor, tryter så tar vi till den. Närsom helst, varsom helst, året runt! Vad gör man inte för att få några starka droppar per klo?!



"SCHKÅL ta me fan, pojkar!"

Sen blir man så här glad!



.... och så här kär! (fast det är jag ändå - utan nubbe)



Det är vi det! Gubbtjyven och jag! Vi har en likadan bild, lika mörk var jag då (har varit blond alla år där emellan) och lika tjock, som är typ 28 år gammal. Känn på den du! (fast då var även Roland mörk...)

Även på denna tillställning verkade de ha kul, hörde vi!



När brorsan med familj knallat hem (säkert ett par hundra meter max) och när pappa gått och lagt sig (gamla gubbar är trötta gubbar) så satt Roland, jag och mamma kvar på altanen och snattrade om julorganisationer (ja, det är NÄRA nu i mammas kontrollerande värld) samt påsk (efter hennes hemska knäx2- och tumoperationer), då vi vill att hon kommer ner med oss till Spanien.
Vi skippar skidor denna säsong. Man kan faktiskt göra det ett år utan att nån större skada sker. Den största skadan av allt är att om jag nu inte fixar, trixar, bokar och drar i trådar, då kanske det inte blir nån. Men det.... är inte mitt problem! Faktiskt!
"Reiseführer (det heter faktisk så) Wallman" har sagt upp Snowroller denna säsong. "Reiseleiter" (finns inte som ord men känns bättre) anordnar Sällskapsresan-Solresor istället!

Så nu har jag bloggat klart för idag och vinglaset har tagit slut flera gånger.
Tacka fan för det när man har druknande, försupna och döende snyltgäster i glaset.
Nu var det meningen att jag skulle ta en bild på en sådan, men han ville inte vara med på bild, tydligen.
Dock tyckte jag bilden vart häftig i sig (speglingen, som jag hoppas syns) så jag väljer att lägga ut även denna. Sen.... (nu) ska jag laga mat (och fylla på glaset)!



Ha en fortsatt bra lördagskväll alla och en var!

Jag älskar min "man", mina underbara barn, mina fantastiska vänner och är fascinerad av mänskligheten och oväntade beteenden. Mer säger jag inte. Det räcker att jag (och kärleken) vet vad jag menar.

Det jag inte gillar är allt detta rosa som denna sida har, det känns inte jag, men de andra att välja på är så märkliga. Kanske måste byta ändå!