Jag var tydligen mer genial än jag ens visste...

Picnic packad och vi travade iväg den enorma vägen till berget. Där avnjöt vi middagen på första parket med Östersjön kluckande ett par decimeter framför fötterna. Mitt utanför fick vi underhållning i form av tre killar som skulle försöka sig på konststycket att komma upp på ett par skidor. Här var det INTE frågan om att åka, utan bara komma upp.
Klart underhållande.
Lagom när middagen var klar började ett liveband spela på andra sidan viken.
Fatta'ru vad jag har fixat och trixat, darling! Bara för dig! ;-)


Pust och stön. Nu har vi redan gått 100 meter.


120 meter


150 meter. Det är svettigt nu!


200 meter!! Yippie! We made it!


Kan behövas efter en lång, tuff promenad.


Men älskling... De var kylda. Varför rullade du ner din där för?

Ja, det var den kvällen det. Nåt dopp vart det inte mer än för burken då. Den var ljuvlig.
Så, nu får vi se vad du, gubben min, kan hitta på till på fredag för du bjuder väl på middagen då va? ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0