Rastlöshet
Så ja. Vädret artade sig äntligen och stranden var ett faktum.
Vi startade på morgonen med en styrkande frukost på altanen bestående av mackor, kiwi, juice, vitaminer, Omega 3, kalktabletter och spikmatta. Kalasstart för en hård dag på stranden.
Vi packade pick och pack, glada i hågen för det fantastiska vädret, och begav oss till stranden, 1 km bort.
Hade jag fått välja själv hade vi gått åt andra hållet, 200 meter, ner till badberget och bryggan. Tyst och skönt, sommrigt och ljuvligt samt sandfritt. Men...
Det finns inga lekkompisar där så jag blir alltid nedröstad.
Vår strand, Värmdös playa numero uno, Grisslinge är oskäligt överknökad såna här dagar men som boende här så har vi en enorm fördel:
En EGEN inhängdad del med grannar, klasskompisar, space och en möjlighet att ta sig ut i badet utan att hoppa över soldyrkare och badande småfolk.
30 sekunder efter ankomst står de redan på bryggan.
Veckans badkille.
30 minuter senare så är Fanny redan hungrig. Hur är det möjligt? Direkt efter frukost och JA hon åt mycket.
"Men MAAAAAAMMA! Jag e faktiskt det! Jag VILL ha en baguette!" Vilket hela badet också vet nu.
Dellans baguetter är ju nästan gratis. Suck!
Sen tog det ca 30 minuter till så ville sonen gå hem.
"Det är inget kul här! Det finns inget att göööööra!"
Men hallå!!!!! Hela stranden till ditt förfogande, ett helt blött sjöhav, 3 bryggor och 100 barn samt ett medhavt suduko.
... å Fanny är hungrig IGEN!
Men va fan?! Ska jag inte få vara på stranden mer än 1 timme?
I och för sig var jag också rastlös som få.
Den tiden är över, den där jag kunde ligga på stranden en hel dag, efter dag, efter dag....
En jäkla tur att "vår" strand vid huset i Spanien är si så där en 4 mil lång eller så. Där kan jag komma att trivas på en långpromenad. En rask prommis med dopp. Det kommer att bli grejer det.
För att slippa gå hem med två konstant kivandes ungjäklar så bestämde vi oss för en fika på Dellan. De har så onödigt goda bullar. Riktigt onödigt.
Min nuvarande favvis är en smörbulle som är bakad i form med vaniljkräm i mitten. Mums!!
Vi kunde inta ta bilderna mot sjön för solen var ju där, i fotovägen liksom.
Vi hade sån jäklans tur att efter fikat hade två av Fannys klassisar dykt upp på stranden. Poff så var hon väck!
Nu bara en rastlös gnällspik kvar.
"Men mamma, jag VILL hem!"
"OK. Du ser de där molnen där..."
"...när de kommer hit så drar vi! OK?"
De kom aldrig för de blåste i väg till någon annan strand så, nu sitter vi alltså här, Daniel och jag, hemma på altanen med varsin dator. Jag var ju åtminstone tvungen att få ut ungen så tack för uppfinningen med trådlöst. Uppskattas!
Så i 2 timmar, prick, fick vi leva strandliv idag.
Fanny stannade i alla fall kvar med sin tjejkompisar så nu håller vi tummarna för lite killar till Daniel i morgon.
Sen efter stranden i morgon drar vi till Heron City och Harry Potter....
Fast först ska jag bara sitta här som en pascha för det är Daniel som fixar middagen i kväll, men mer om det kommer senare.
NU tar jag en kall öl i stället! :-D
Vi startade på morgonen med en styrkande frukost på altanen bestående av mackor, kiwi, juice, vitaminer, Omega 3, kalktabletter och spikmatta. Kalasstart för en hård dag på stranden.
Vi packade pick och pack, glada i hågen för det fantastiska vädret, och begav oss till stranden, 1 km bort.
Hade jag fått välja själv hade vi gått åt andra hållet, 200 meter, ner till badberget och bryggan. Tyst och skönt, sommrigt och ljuvligt samt sandfritt. Men...
Det finns inga lekkompisar där så jag blir alltid nedröstad.
Vår strand, Värmdös playa numero uno, Grisslinge är oskäligt överknökad såna här dagar men som boende här så har vi en enorm fördel:
En EGEN inhängdad del med grannar, klasskompisar, space och en möjlighet att ta sig ut i badet utan att hoppa över soldyrkare och badande småfolk.
30 sekunder efter ankomst står de redan på bryggan.
Veckans badkille.
30 minuter senare så är Fanny redan hungrig. Hur är det möjligt? Direkt efter frukost och JA hon åt mycket.
"Men MAAAAAAMMA! Jag e faktiskt det! Jag VILL ha en baguette!" Vilket hela badet också vet nu.
Dellans baguetter är ju nästan gratis. Suck!
Sen tog det ca 30 minuter till så ville sonen gå hem.
"Det är inget kul här! Det finns inget att göööööra!"
Men hallå!!!!! Hela stranden till ditt förfogande, ett helt blött sjöhav, 3 bryggor och 100 barn samt ett medhavt suduko.
... å Fanny är hungrig IGEN!
Men va fan?! Ska jag inte få vara på stranden mer än 1 timme?
I och för sig var jag också rastlös som få.
Den tiden är över, den där jag kunde ligga på stranden en hel dag, efter dag, efter dag....
En jäkla tur att "vår" strand vid huset i Spanien är si så där en 4 mil lång eller så. Där kan jag komma att trivas på en långpromenad. En rask prommis med dopp. Det kommer att bli grejer det.
För att slippa gå hem med två konstant kivandes ungjäklar så bestämde vi oss för en fika på Dellan. De har så onödigt goda bullar. Riktigt onödigt.
Min nuvarande favvis är en smörbulle som är bakad i form med vaniljkräm i mitten. Mums!!
Vi kunde inta ta bilderna mot sjön för solen var ju där, i fotovägen liksom.
Vi hade sån jäklans tur att efter fikat hade två av Fannys klassisar dykt upp på stranden. Poff så var hon väck!
Nu bara en rastlös gnällspik kvar.
"Men mamma, jag VILL hem!"
"OK. Du ser de där molnen där..."
"...när de kommer hit så drar vi! OK?"
De kom aldrig för de blåste i väg till någon annan strand så, nu sitter vi alltså här, Daniel och jag, hemma på altanen med varsin dator. Jag var ju åtminstone tvungen att få ut ungen så tack för uppfinningen med trådlöst. Uppskattas!
Så i 2 timmar, prick, fick vi leva strandliv idag.
Fanny stannade i alla fall kvar med sin tjejkompisar så nu håller vi tummarna för lite killar till Daniel i morgon.
Sen efter stranden i morgon drar vi till Heron City och Harry Potter....
Fast först ska jag bara sitta här som en pascha för det är Daniel som fixar middagen i kväll, men mer om det kommer senare.
NU tar jag en kall öl i stället! :-D
Kommentarer
Trackback
