Veronica Wallman & Co

Söndagskväll och nyäten.

Det har varit en lite bättre dag idag, värst är nästan nu faktiskt.
Inte har jag gråtit en endaste liten mililiter men å andra sidan finns det nog inget kvar att gråta ut. Då blir det torrgråt och det måste vara lika värdlöst som torrhosta och annat torr-nånting...

Idag har vi jobbat lite på tomten. Ser mest ut som om vi ställer till det, men det blir nog bättre så småningom.


Daniel tjänar in dataspelstid.


Hit skall boden flyttas snart. Förhopningsvis i veckan. Pelle, kom hit!


Den här boden alltså.


Gräva, hacka, ösa sen mura och efter det så är detta den exakta spotten där drivbänkarna kommer att stå.


Men för helvete Rolle!!! Vad f-n gör du? Det där är en FYLLEHAMMARE, inte nån jäkla spade!

Så här gör man:

Jag vet inte varför men så gör man (fast med roligare innehåll).


Här ska det också muras längs hela kanten och tujur ska upp men även ett tak så får vi en carport med.
Det är bara att lägga in offert. Bättre än så här kan man inte bo så nära stan, så nära havet och med en CARPORT bredvid garaget. Först till kvarn...

När vi stod och hackade, grävde och öste åkte en bil förbi och en grabb stirrade på mig och jag stirrade på honom. Jag tänkte..... JULLE! Näää, kan inte vara. De bor ju på Nya Zeeland ju.
Bilen stannade vid.... JULLES HUS! (det är uthyrt).
Ut rullade mamma, pappa, Elsa och Julle!!

"Barnen, barnen!!! Kom fort!!! Julle och Elsa är här!"

Barnen kom lite blygt och misstänksamt ut och tittade. Jo då, där kom de gående direkt hem till oss.
Fanny var dödsblyg, men tjejerna kramades och sen var det lek som om det var igår.
Grabbarna nickade, "tja:ade" dunkade varandra på axeln och sånt där knäppt killigt. "Tja ba! Leget?"

Vadå? Hallå?
Grabbarna upptäckte mina rynkade ögonbryn och jo då, där kom kramen.
Men herre jesus! Här har vi fyra ungjäklar som vuxit upp ihop sen diålder och lekt natt som dag. Sen drar den andra famlijen till Nya Zeeland i 3.5 år och sen bara dyker upp som gubben i lådan och det välkomnas med ett: "Tja ba!".
Nä, så kan det inte få vara. "Kom hit skitungar så får jag krama er!!!"

Den vuxna delen av familjen jublade. Äntligen! Nu kommer vi att slippa familjen "Skitungar" för tid och evighet. Nu slippper vi ha dem här, slipper må dåligt för ungarnas skull, slipper oroa oss för tonåren, slippa tjafsa med oförstående föräldrar till "skitungarna".
Värst av alla tre är tjejen, Fannys kompis. Hon är rent utsagt en elak och jävlig liten beräknande unge. Hon ställer till mer jävulskap än man ens kunde ana att en 10-åring kunde göra. Inte bus utan elaka jävulskap och mobbing, mm.
Hon har bytt skola för tredje gången nu i år och de har inte flyttat en meter, men trots det har hon inga kompisar från alla andra klasser. Hon har inga kompisar PUNKT, så länge i alla fall. Hon stjäl andras och kastar sig över nyinflyttade, för en stund. Det brukar inte ta lång tid innan de tar avstånd för att hon varit elak eller att föräldrar säger ifrån för att hon är "bad news". Det är bara Fanny som stått ut. Fanny är den enda vän hon egentligen har och ändå har hon mage att bete sig som hon gör och dessutom stå och ljuga bl a mig rätt i ögonen.
Men nu är det slut se!
Vi bestämde det igår, vi pratade om det igår och Fanny verkar faktiskt lättad. Och nu..... ELSA!!!!! Welcome hooooome!
"Tack men vi ska bara hämta lite saker i källaren för vi ska testa att bo i Kalmar."
Upp som en sol och ned som en pannkaka - glädjen alltså.
Plafs!!! Schlafs!
Siktifanshögajäklahelvetetsskitochfanskap!

Jaja, de var här i en halvtimme i alla fall och det var som igår. Bara det var kul att se för det kommer ju vara precis så för mina kids med det lilla undantaget av att de kommer åka hem initialt var sjätte vecka.

Nu önskar jag att jag hade tagit en uppsjö med kort av denna återförening men inte fick jag till ett enda ens en gång. Jag kom helt av mig. Sorry alla och barnen.

Roland och jag tog en tripp till Byggole efter detta och shoppade lite, igen, och när vi skulle hem så sa det bara klick, klick, klick, klick.
Precis samma lika som i tisdags, fast det vet inte du. Bilen brakade i veckan, vi köpte en batteriladdare för 700 pix, bilen gick och nu går den inte. Lämnade bilen på parkeringen och prommade till det nyöppnade Meconomen och shoppade ett nytt batteri för 1.300:- och nu funkar den igen och vi kom hem med prylarna.
Sånt här får bara inte hända när man slutar röka.

Ja, det var väl ungefär det för idag.
(Förrutom att Fanny har skaffat sig en alldeles, alldeles egen blogg. *ler*)

Natti natti.
Snart ska jag i säng och drömma så där sjukt mycket igen så att jag snudd på inte hinner att sova.

//Vera